Hjärtner & Partner

God fortsättning på er :).

Nu är det nytt år och nya möjligheter. Många ser det som en nystart, vilket jag också gör med vissa mål jag har.

 

Detta år har jag som mål att få mina barn att inse vikten av sparande. Att förstå vad en buffert är och att börja spara istället för att slösa sina pengar på onödiga saker.

Barn är ju barn, så man får ta det i deras takt, men det är aldrig fel att börja prata om sparande och försöka få dem att inse hur viktigt det är.

Det jag ofta märker är att så fort det är deras egna pengar som ska användas så är det ju inte riktigt lika kul. Då börjar de tänka till om det verkligen är så viktigt att köpa den där grejen. Man kanske inte behöver ha fler slimeburkar, mobilskal eller fotbollar än man redan har.

 

Att spara är en sak. Då har man ett mål och man har något att längta till. Det blir lättare att göra eftersom man har  en bild i huvudet på det man vill köpa. 

I sparportmonnän lägger man pengar till grejer som man vill köpa.

 

 

Men att spara till en buffert där de inte riktigt har något synligt ändamål är desto svårare och kanske till och med rätt så tråkigt. Att man borde ha en buffert för oförutsedda utgifter i framtiden, när man för tillfället inte betalar för någonting, kan ju vara svårt för ett barn att greppa.

Att inte nalla i buffertportmonnän är en konst, och inte jättemånga vuxna har den disciplinen heller. En buffert ska man ha för oförutsedda utgifter inte till att konsumera onödiga grejer. Om man behöver tömma sitt buffertsparande för en oförutsedd utgift så är det såklart helt ok, men att tömma den för att man har svårt att vänta med att köpa något spontant som man vill ha, så tycker jag det är helt fel.

Vänta är ju inte barns starkaste sida, så man får göra det i deras takt. Mina barn är 6, 9 och 11 år vilket betyder att alla tre står på olika startlinjer. 

 

I nästa blogginlägg kommer jag att beskriva hur de ska få motivation till att buffertspara i så tidig ålder. 

 

 

Denna lilla söta grisportmonnä är min yngsta flickas.